INGEN SOM SER – BILDKONST I PROSA AV PER HALLSTRÖM

Hämta Ingen som ser – bildkonst i prosa av Per Hallström i fulltext – Ingen som ser!

Det var tidig höst 2009. Jag var strängt sysselsatt med att röka in en äkta sjöskumspipa, när jag plötsligt bestämde mig för att (med mina nyfikna grabbanävar) gräva fram författaren Per Hallströms minne.

Runt sekelskiftet 1900 stod Hallström i sitt zenit, och han erövrade snart en framskjuten plats i svenskt kulturliv, bl.a. som ledamot av Svenska akademien. Men Hallströms diktning föll hastigt i glömska, och idag är det få som överhuvudtaget känner till hans namn (och långt, långt färre som sätter gaffeln i hans texter).

I den krutiga essän Ingen som ser – bildkonst i prosa av Per Hallström tolkar jag Hallströms bildkonstnärsskildringar, nämligen novellen ”Ur mörkret (1894), novellen “En uppgörelse (1898) och romanen Våren (1898).

Hallström hade en hel del kontakter med bildkonstvärlden; han umgicks t.ex. i början av 1890-talet flitigt i en dynamisk konstnärskrets från Konstnärsförbundets skola i Stockholm. I kretsen ingick bl.a. konstnärslegenderna Björn AhlgrenssonFritz LindströmKnut ÅkerbergOlof Sager-NelsonArthur BianchiniIvan Aguéli och Axel Erdmann. 

Hallströms märkliga, kritiska konstnärsskildringar tar avstamp i dessa personliga möten med en mystisk, profetisk och vibrerande bildkonstvärld.